jag vill känna kärleken som gör en blind.
Sitter här och tänker lite för mycket. Som jag alltid gör jag jag inte har något att göra eller är själv. Det jag tänker på just nu är: när fan är det min tur att bli kär? Det känns som att alla är kära just nu och mår toppen. Själv sitter jag här. Ensam och snart alldeles för gammal. 20 år. Jag fyller 20 år om 3 veckor och två dagar. Halvvägs till 40. Utan att ha varit kär en enda gång i hela mitt liv. Varför?
Är det för att jag känner att en relation med någon som jag gillar men inte är sjukt kär i är meningslöst när man kan vara fri? Men den här perfekta killen som jag kommer bli sjukt kär i, finns han ens. Eller är det något som min hjärna själv har hittat på. Jag har en mall som den här killen måste passa i och på något vis visar det sig alltid att den här killen jag gillar har en kant. En liten kant som inte går i. Och då vänder jag ryggen till. Det kan vara världens minsta kant. Men det är allt som behövs för att jag ska veta att han inte är "den rätta". Jag tror att jag måste förstöra den här mallen. Men det är svårt. Svårt att ge någon chansen att göra mig knäsvag. Göra mig kär. Bli min pojkvän.
Kommentarer
Postat av: amelia
fint skrivet lis
Jag vill också vara kär. Sådär på riktigt. När vi kommer till schweiz då jävlar blir jag förvånad om du inte hittar nån att bli kär i, alla killar är snygga där liksom!!!
Trackback
