grano

Kärlek är en väldigt komplicerad, vacker och grym sak.

Kärlek kan vara till din familj eller ett djur.

Till saker som gör dig lycklig

Till vänner som betyder väldigt mycket

Till en pojkvän eller flickvän

Till att göra det du tycker mest om

Kärlek kan vara något väldigt ledsamt.

Som gör så ont att du inte vet vart du ska ta vägen.

Kärlek leder ofta till hat.

Hat till Obesvarad kärlek

Till någons partner du är kär i

Till besvarad kärlek som gör ont

till otrohet

Kärleken upplever människor varje dag.

Vare sig till vad det är och vare sig de vill eller inte

Känner att Australien faktiskt kommer närmare och närmare. Har lyckats spara ihop ungefär hälften av hur mycket vi måste ha. Yey! Haha och när jag har blivit sådär riktigt sugen på att köpa en massa skit så har jag bara tänkt  "Men om jag köper den här kommer jag knappt hinna använda den. För jag kan ju inte ta med allt till Australien" och då har jag inte köpt det. Bra va?! (amelia jag rekommenderar starkt det tipset till dig) hehe

Ja vad ska man säga? Förutom att de är de bästa föräldrarna i hela världen.

Min mamma heter Kerstin och min pappa Bengt. De är 48 respektive 53 år gamla. Min mamma kommer från Dala-Floda och min pappa är från Sandviken. De träffades i Stockholm genom gemensamma vänner vart de bodde i 13 år. De flyttade till Mockfjärd precis innan de fick mig. Så det är jätte roligt när mamma pratar med någon från Stockholm, då börjar hon prata stockholmska direkt. Och inte lite heller. Det kan ha varit en stor faktor varför jag pratade stockholmska när jag var liten.

Min pappa är grym på att laga till fisk, snickra, köra bil och åka skidor. Han tävlade i puckelpist när han var yngre.

Min mamma är grym på att pyssla av alla dess slag, laga wok, läsa böcker och sova på tre sekunder. Hennes födelsedags/julkort är grymma!

Jag ser upp till mina föräldrarna väldigt mycket och ja jag sa att dom var bäst va?

kolla inte på min underbart fina min är ni snälla... haha.

Detta är då ialla fall min familia<3

Det här ämnet är rätt svårt för mig att skriva om.. Mest eftersom jag aldrig har varit kär. Och jo jag har gillat många killar och trott att jag har varit kär. Men så fort någon visar några känslor för mig så drar jag mig ur. Just för att jag inte varit kär men jag tror det också beror på att jag har svårt för att ge någon chansen att göra mig kär. Bli min första kärlek. Jag börjar direkt se saker jag inte gillar hos personen som gillar mig. Världens minsta och betydelselösa grejer egentligen, men jag använder det som argument för att inte vara med den personen. När jag tänker på att vara någons flickvän, ha en pojkvän så känner jag mig kvävd. Jag vill vara fri. Göra som jag själv vill och inte känna mig beroende av någon annan. Det är nog det som skrämmer mig. Att inte vara självständig. Att ha någon mer i mitt liv som tar plats, tid och tanke. För jag har sett det så ofta att två blir ett att man tar beslut som en enhet och inte som två individer. Och det är fint. Till en viss gräns.

Och det är inte så att jag inte vill ha en pojkvän för det vill jag verkligen. Men jag känner att om jag ska våga chansa så måste det vara med rätt person. Jag vill vara riktigt kär och veta att det är något speciellt. Att den här personen är min bästa vän. Vi ska funka sjukt bra som ett par och som individer.

Och jag skulle aldrig kunna vara med min pojkvän 24/7. Jag är en sån människa som måste ha min egna tid och göra något själv. Många utav dem jag har gillat hittills i mitt liv har varit sådana killar som vill ses hela tiden och umgås hela tiden. Och det klarar jag inte.

Ibland är jag rädd att jag kommer vara en utav dem som får nöja sig bara för att man vill ha barn innan man är allt för gammal. Nöja sig med någon halvdan. Eller ännu värre, att bli en sån där ensam surkärring.. Fast jag är ändå bara 19år. Vet dock inte om det ska klassas som gammalt eller ungt för att inte en haft en pojkvän (Eller jo det har jag, men endast i en månad så jag vet inte om jag tycker det räknas riktigt) och hur ska det blir när man helt plötsligt är kanske 35 och har fortfarande inte varit kär?! Det skrämmer mig inför framtiden men samtidigt kan jag inte sitta här och vara rädd. Helt plötsligt händer det kanske och då ska jag ta steget. När det väl händer så lovar jag att skriva det här.

Jag är en tjej som heter Lisa Sofia Ohlsson är född 1991 06 10. Jag är 165cm lång eller kort beroende på hur man ser det. Jag har levt ett underbart liv (hittills) med min trygga uppväxt i lilla underbara Mockfjärd. En liten by vart det fanns plats och rum till att utvecklas till något eget. Jag är en väldigt glad, social och utåtriktad tjej. Eller det är i alla fall det jag vill att folk ska tro. Och det är jag, men jag är också precis motsatsen. Jag har varit oerhört blyg och inte haft något självförtroende alls när jag var mindre. Och det är något jag jobbar på varje dag. Jag använder mitt leende och skratt att gömma mig bakom eller ska jag säga hjälpa mig att vara social..?! Både och tror jag.

Jag är en tjej som drömmer om att se världen. Hela världen. Att resa och bara leva för nuet. När jag blir stor vill jag jobba som Art director eller bli civilekonom. Två heeelt skilda saker jo jag vet. Min dröm har alltid varit Art Director men nu är det så att skolorna kostar över 100.000 kr och det känner jag inte att jag är villig att betala. För jag är inte tjejen som lägger massa pengar på en dyr utbildning utan jag lägger dom på att resa istället. Hellre rest slut på pengarna, levt livet och ha ett halvbra jobb än att ha pluggat slut på pengarna, inte sett världen och ha ett bra jobb. Fast, jag hoppas såklart på båda. Haha!

Har haft världens rödaste hår och det går inte många dagar utan att jag saknar det. Men någon gång måste man växa upp eller i alla fall ändra sig. Så efter två hela år som redhead så blev jag brownie igen. För några månader sedan fick jag för mig att bli korthårig. Eller jag kallar det korthårig men det gör nog inte de flesta. Så nu är jag det också.

Just nu är jag besatt av One tree hill. Ser så många avsnitt jag bara kan per dag. Annars jobbar jag mest hela tiden. Har fått jobb i skiduthyrningen på Romme alpin så det är där jag kommer hänga efter jul. Umgås såklart gärna med mina underbara vänner på fritiden, läser en bra bok, ser en bra film eller handlar skor! Ett beroende som är svårt att knäcka men jag jobbar på det eftersom vartenda öre måste sparas till min och Amelias Australien resa.

Min familj betyder oerhört mycket för mig och jag skulle aldrig byta ut dem. De är de bästa man kan tänka sig. Utan en sån bra uppväxt och föräldrar som bryr sig skulle jag inte sitta här som den människa jag är. Min syster och jag har alltid bråkat och varit bästisar om vartannat. Och både hon och jag vet exakt vilka ”knappar” att trycka på för att göra den andra galen. Och ja vi använder dessa knappar alldeles för mycket. Men det är det man har en syster till.

Ska snart fixa mig för att jobba ännu än dag på BR. Ser mer framemot det idag än vad jag har gjort de senaste dagarna. Har varit så sjukt trött och gnällig på allt men det känns bättre nu. Jag ser också fram emot att Linda kommer hem till mig imorgon. YEY. Saknar henne. Ser inte framemot nästa vecka då jag kommer jobba 35 timmar. Gud vad gnällig jag blev igen jag vet. Men det är ganska jobbigt att jobba så mycket när man inte är van. Men efter jul så kommer jag ju jobba heltid på Romme så det är bara att börja vänja sig :)

Längtar tills i helgen när bästa Amelia kommer. Ska fira Jonna som äntligen fyller 19 med bowling, mat och utgång :))